FYREN PÅ HANÖ På Hanös högsta berghäll (60 meters stigning från havet) står det 16 meter höga fyrtornet, som restes mellan 1904 och 1906. Det är en av de ljusstarkaste fyrarna i Östersjön. Dess lysvidd är hela 23,5 distansminuter eller ca 40 kilometer. Tre ljusblixtar slungas ut över havet vad 13.5:e sekund. Tidigare fanns en fyr uppe på fyrmästarebostadens tak, som byggdes mellan 1856 och 1869. På den tiden sköttes arbetet manuellt av en fyrmästare. Dagens teknik har dock gjort att Hanö fyr, i likhet med många andra, är helt automatiserad. Vid fyren ligger också SMHI:s automatiska väderobservationsstation. Den ger bl a underlaget till sjörapportens dagliga uppgifter om vindstyrka och vindriktning på Hanö. Hanö Bygdegårdsförening erbjuder visning av fyren.

LEGENDEN OM DRAKEN
Det finns en legend om en stor drake som varje natt flög mellan Tärnö och Hanö. Det är en sträcka på två mil som draken kunde klara på endast två vingslag. När den första fyren tändes blev dock draken så förblindad att den störtade rakt ner i bergväggen som finns nedanför fyren. På det sättet kom drakmärket till.

Det berättas också att den finns en tunnel under bergväggen som leder in till fyrområdets trädgård. 300 meter nedanför fyren, mot kyrkogården sett, finns en av de gamla fyrbrunnarna.
Förr i tiden hämtade kvinnorna vatten här, som bars på ok över berghällarna.

ENGELSKA KYRKOGÅRDEN
Under Napolenskrigets dagar var Hanö bas för den engelska örlogsflottans manövrer i Östersjön under åren 1810-1812. Ett minne från den tiden är den engelska kyrkogården som ligger på berghällarna mellan fyren och Bönsäcken. 15 sjömän ur flottan fick sina gravar William Miller och Clifford Williams är två av dem.

Det stora träkorset restes först 1973 i samband med att en engelsk fregatt besökte ön. Det händer även idag att den engelska flottan kommer hit till Hanö för att hälsa på. Då brukar det hållas gudtjänst uppe på kyrkogården. "HMS Plymouth 21st of June 1973" lyder skriften på korset som härstammar från en mast på ett engelskt fartyg.


Det finns även en liten grav tio meter söder om kyrkogården som är markerad med en övertorvad stensättning. Här ligger Karna Mattsdotter och hennes bägge barn begravda. De dog i en koleraepidemi 1834.





BÖNSÄCKEN
På öns norra sida finns en strandsporre som sträcker sig ut i havet, med miljontals vattenslipade stenar som ständigt rör sig och ändrar form och utseende efter havets stormar och vindriktning. Under en kraftig storm 1976 raserades nästan hela udden och begravdes under vattenytan, men havet började efterhand sakteligen att återuppbygga strandsporren.


Det finns många föreställningar om hur Bönsäcken har fått sitt namn. En del säger att ordet i grund och botten har en religös betydelse och att det en gång i tiden skulle ha hållits gudtjänser här. En annan uppfattning är att en skuta strandade utanför udden. Den var lastad med bönor i säckar, därav Bönsäcken.

En sägen berättar att jättekvinnan, som för länge sedan bodde på Hanö, kom att tröttna på ensamheten. För att komma iland på Lister bestämde hon sig för att bygga en stenbro över sundet. Hon samlade massor av stenar i sitt stora förkläde, men så snubblade hon och alla stenar som hon plockat föll ur, hamnade nere vid strandkanten, och så bildades Bönsäcken.